måndag 2 september 2013

Måndag...

Måndag idag & vädret är helt ok :-)
Dottern som jobbat på bra under veckan & varit ute & roat sig känner sig väldigt sliten idag.. TÄT &gör ont u HALSEN.. as usual... MEN hon är ledig idag, ska bara en sväng till arbetsförmedlingen. Besöket hos sjukgymnasten har hon skjutit fram lite. Får bli en dag i lugnets tecken för henne så hon orkar jobba imorgon igen :-)
Igår bakade jag & hon bullar. Vi hade planerat det en tid, men det har inte blivit av.. Jag fixar degen & hon kavlar sen hjälptes vi åt med det andra. Själva kavlingen klarar inte min bröstrygg & mina armar av längre tyvärr... Blev ett gäng med kanelbullar & ett gäng med vaniljbullar. Inte så dumt alls :-)


Angående gårdagens inlägg så VET jag att jag har skämt bort familjen... Men det är ju oxå så att jag som är hemma jämt på något sätt vi dra mitt strå till stacken. Jag vill väl känna att jag gjort något bra & jag vill att de ska se uppskatta den servicen.. MEN problemet är att det gör man inte, man TAR MIG FÖR GIVEN... & attityden är mer, ja men du som ändå är hemma & underförstått bara latar dig hela dagarna kan väl ändå just fixa "det". Det är ingen som har sagt så rent ut, men det har antytts många ggr.  Nu låter det som de är jätte elaka, men så är det inte..  Jag känner mig iaf just nu som en piga & skulle jag nämna det skulle maken säga men hitta på något då som du orkar & tycker är kul... & det är klart att jag ska göra & gör.. MEN då liksom finns ju "jobbet" kvar när man kommer hem, det försvinner ju inte... & min ORK är ju så begränsad... Vem bestämmer vad som behövs & vem är det som ser dammtussar & liknande?  jo det är ju jag.. Det är ju mina EGNA krav på mig själv... Nåja ROM byggdes inte på en dag... & förändringens tid kanske står för dörren :-)


Nu ska jag fixa mig, ta en Zingowalk & sedan ska jag göra några ärenden. Behöver bland annat till hälsokost & en sväng till Ica eller Coop.

Ha en fin måndag!

13 kommentarer:

  1. Åh,så gott det luktar Nybakade bullar :)
    Hoppas du mår ok/Kram Annmi

    Svar Jag spelar inte golf p.g.a handikapp/sjukdom men kan teoretiskt ;)

    SvaraRadera
  2. Men jag tror dom är glad att dom har oss :) Men visst skulle det vara roligt med lite mera uppskattning...och lite vad god mat du lagat, å så fint det blev med dom nya gardinerna osv...
    Men du vännen... vi vet i alla fall att vi alltid gör så gott vi kan♥
    Kramen fina du♥

    SvaraRadera
  3. Jag tycker faktiskt att du borde ta ett snack med dom som tar dig för given - för det är VERKLIGEN INTE ok!

    SvaraRadera
  4. Gott med bullar - älskar kanelbullar. Förstår dig precis. Alla vill ju få uppskattning och känna att man ser det man gör och inte bli tagen för givet. Dom får gånger jag kommer hem och ser att det är städat utan att jag bett om det blir jag så glad och tacksam och ungarna vill ju höra detta och själva få bekräftelse på att dom gjort detta och gjort det bra men glömmer att återgärda detta för som sagt - mamma fixar!

    Även när jag var gift så var det precis likadant, jag for omkring som en skottspole och hade mig men ingen märkte eller så var det just det där - det fixar hon och gör det bra och så får det fortsätta - inte undra på att jag till sist blev sjuk.

    Samtidigt idag när jag är själv och bara har mina barn så kan jag känna att ibland vill jag göra allt för att dom ska ha det så bra som möjligt - jag sopar gången framför dom men ibland så skulle jag också vilja att någon annan tog tex badrummet - det händer aldrig. Och så blir man tjatig. Men jag får mycket hjälp det får jag och man ska inte missförstå oss. Men uppskattning - det vill ALLA ha. Men det finns ju en som alltid uppskattar dig oavsett och också visar det - Zingo :D Må gott

    SvaraRadera
  5. Jag tycker du ska prata med dom och tala om att det finns en anledning till att du är hemma hela dagarna, och det är INTE för att du har valt att vara hemmafru. Det är inte okej att bli tagen för given. Det gör att vi mår ännu sämre både i kroppen och i själen. Alla i familjen är tillräckligt gamla för att kunna lösa de flesta saker på egen hand, och att ge dej utrymme för det du behöver. Kärlek och omtanke är ett tagande och givande. En stor styrkekram till dej, vännen ♥

    SvaraRadera
  6. Gott med nybakade bullar och bra att du får hjälp av dottern. Jag tycker också det är tungt med kavlandet.
    Det är nog lätt att det blir så med servicen i hemmet när vi alltid finns till hands. Men det finns ju en anledning till att vi inte jobbar.
    Man måste ständigt förklara vad man orkar och inte .......även för de närmaste :(
    Kramar ♥

    SvaraRadera
  7. Du måste sätta mer värde på dig själv tror jag. DU är viktig! Håller med maken om att du ska göra mer sånt som du mår bra av, vad det än månde vara. Sen får familjen helt enkelt anpassa sig och ta mer ansvar hemma. Då kanske de börjar sätta mer värde på det du faktiskt gör!!
    Du är värd att ha det bra likaväl som någon annan. Eller hur?
    Gå en promenad. Boka massage! Strunta i städningen!!

    Sköt om dig!!

    Kram Cecce

    SvaraRadera
  8. Tänkte på dig i går när jag läste ditt inlägg om att bli tagen för given. Jag var hemma i många år med ett diskbrock i naken, det läker ju liksom inte över natten. Då hette det oxå hela tiden "men gör det inte om du nu får så ont"...men ingen annan gjorde ju det heller..!!! Det är inte fören i dag, 15 år senare som jag har lärt mig att sätta mig ner och göra något, som bara gynnar mig..!! Dricka en kopp kaffe i växthuset, sitta och sticka en stund, gå ut med hundarna...utan att jag först satt på diskmaskinen eller hängt tvätten eller varit och handlat och gjort klart middagen... Har man dessutom "ongar" kvar hemma så blir det ju inte lättare... Det räcker att vår 30årige, ja TRETTIO, son kommer hem så står det koppar, glas , tallrikar runt om honom...ska han behöva sätta ner dem själv i diskmaskinen eller ska morsan plocka skit efter honom OCH hans dotter...älska dem båda men det är liksom inte "mitt jobb" att plocka upp efter andra...

    Gör något bara för DIN skull..!!!
    Kraaaaam

    SvaraRadera
  9. Ja, nog är det tur att man har hund så att man alltid blir uppskattad. Själv har jag ofta påpekat att vi inte har något hembiträde, så den där disken den lär inte hoppa ner i diskmaskinen av sig själv!
    Och som du skriver, det handlar mycket om att värdesätta sig själv så högt att man inte tar på sig rollen av att bli det där hembiträdet som tas för given!
    Bullarna ser så himla goda ut att jag skulle baka en sats direkt, om jag inte satt här upp på fjället och insåg att jag skulle få äta en himla massa bullar innan vi åker hem!
    Önskar dig en bra dag!
    Kram
    M.E

    SvaraRadera
  10. Jag bakade vetelängder på jobbet i söndags, en hel drös och igår morse när jag kom till arbetet så fanns endast en liiiiiten ynka kant kvar...uppskattat var ordet;-) Men nog hade jag trott att det skulle räcka liiiiite längre...
    Det där med att alltid ha ideérna och få allt att flyta känner jag igen. Såväl hemma som på jobbet och den stora chocken hos andra när man tillsist bara "nähä men då blir det väl ingen mat då för tant fåralltatthända SKITER I det"....händer inte så ofta men luften går helt klart ur en ibland.
    Tisdagskraaaaaaaaaaaam

    SvaraRadera
  11. Sänk aldrig dig själv och låt ingen ta dig förgivet!
    Du är värdefull och det vet din familj och alla runtomkring dig...

    Sätt gränser och sätt ner foten när det blir för jobbigt!

    Ta hand om dig nu och njut av dina fantastiskt fina bullar....mmm...känner lukten ända hit...mm..m
    Stoor kram från Lollo♥

    SvaraRadera
  12. vad bra att ni kan hjälpas åt med bullbaket :)
    jo men, det är ju lite så eller hur? är man hemma så...... fast jag måste säga att J han tar dammsugaren på helgerna, det gör han, men han SER inte att det kan behövas lite annars också
    önskar dig en fin dag
    kramar

    SvaraRadera
  13. Jag känner verkligen igen det där från tiden då jag var gift och vi var en hel familj. Det spelade ingen roll att jag faktiskt jobbade heltid, tvåskift. Det var ändå jag som skulle hålla allt flytande hemma med allt vad det innebar. Det var enklare för de andra att ställa disken på diskbänken istället för i diskmaskinen, enklare att kliva över saker som låg på golvet istället för att plocka upp dem, enklare att bara lägga t ex tidningen på bordet istället för att ta den med sig när man reste på sig och lägga i pappersinsamlingen eller där den skulle vara osv.

    Jag lagade mat innan jag åkte och jobbade emskiftet för att resten av familjen bara skulle kunna värma maten när de kom hem för att sedan se när jag kom hem på natten att de inte ens rört maten utan beställt pizza eller köpt hamburgare istället. Bara för att de inte var sugna på just den maten jag lagat. Och precis som du skriver så hade jag ställt frågan flera gånger vad de ville äta men fick svaret "jag vet inte". Kände mig verkligen ouppskattad och som ett hembiträde. Till slut kraschade jag och blev sjukskriven för utmattningsdepression i flera år. Men inte blev det bättre för det utan då kom ju kommentarer som "du som ändå går hemma hela dagarna".

    Jag fick helt enkelt ta ett familjeråd och sätta upp regler och scheman för att alla skulle hjälpa till. Vi skrev t om ett kontakt minns jag. De fick själva välja vilka områden som var deras varje vecka och jag gjorde inte mer än det som var på min lott. Det andra fick stå tills de tog tag i det och jag kan säga att det var mycket tjat från min sida. Det kan alltså funka att göra på det sättet. Det kan iaf vara värt att prova. Nu var ju mina barn mindre när vi hade det så här. Din dotter är ju ändå vuxen och likaså din man och jag kan väl tycka att det ska fungera att alla hjälps åt.

    Bullarna såg mumsiga ut :)

    Ha en fin tisdag!
    Kramis

    SvaraRadera

♥Tack för att du förgyller min dag♥
(¯`v´¯)
.`·.¸.·´ .
¸.·´¸.·´¨) ¸.·*¨)
(¸.·´ (¸.·´ .·´ ¸Mickis